Hej :) Nu kommer ett sånt här skriva av sig inlägg igen haha! Det är Adhd hjärnan som går på högvarv och pms på det, då blir jag liksom lite extra rebell mot samhället vi lever i.. Nån som relaterar?

 

Nä men så här, 

 

Hur många går runt och tänker på att "Men gud jag har ju ingen koll eller ingen idé om hur jag ska leva mitt liv, "Jag vet inte vad som är rätt eller fel beslut att ta för att jag ska leva mitt bästa liv" "Jag borde ju veta vid det här laget" "alla andra vet ju.., alla andra har ju...etc...

 

MEN, the truth is INGEN HAR SITT SHIT TOGETHER!!!!!! För det går inte.

 

Vi kan inte veta vad som är bäst beslut eller inte för vi kommer aldrig kunna jämföra med det andra senariot så vi kan lika gärna dont give a fuck about that. Tex. har du tanken ,jag kanske borde byta jobb. Ja förmodligen om du vantrivs, men fortfarande byter du jobb så kommer du fortfarande inte kunna veta helt säkert om det verkligen var rätt beslut, för chefen kanske blev utbytt, de anställda kanske skickades på fortbildning ja vad vet jag. Det kanske inte är sannorlikt tänker du, men still..... Du kan inte vara helt säker för du kommer aldrig helt och fullt ut kunna vara på samma plats vid samma tidpunkt när du nu befinner dig någon helt annan stans. Det jag försöker säga är att vi (jag också) lägger ner så mycket tid på att tänka på rätt och fel, bra eller dåligt, när vi egentligen inte ens har hela sanningen, hela perspektivet på absolut ingenting.

 

Snacka om waste of time att då gå omkring att älta detta. Ja jag vet... lätt sagt men svårt gjort men hörre ni jag tror att om vi skulle sluta att låtsas så mycket som att vi har saker under kontroll att vi har livet utstakat, att vi minsann alltid är glada, trevliga, kontrollerade, inte för mycket inte för lite utan att vi bara för en gångs skull kan tänka på att vara lite j*vla mänskliga. 

 

Om vi strävade mot att acceptera livets motgångar, bergochdalbana och om vi erkände för oss själva att vi inte har vårt shiet together och övade och tränade varje dag på att vara okej med det är jag övertygad om att vi skulle må så sjukt mycket bättre.

 

Men det vi gör är istället att hela tiden sträva mot det som inte existerar. Vilket inte är en harmonisk och rolig process för att inte säga helt omöjlig. När vi istället bara måste inse att vi inte är så smarta så att vi kan veta allt. förutse något eller kontrollera hur vårt liv ska arta sig.

 

Åtgärd: Avsluta kampen- Acceptera det omöjliga - där i vilar vår frid.

 

 

Stor kram darlings!

Och tack för att ni står ut med mina PMS-inlägg haha.