Hej godingar! Det gör mig så glad att det trillat in en hel del nya läsare på bloggen :D Välkommna hit! Säg gärna hej i kommentarsfältet och berätta om er själva och vad ni gillar med bloggen :)

Idag tänkte jag snickesnacka en del om hur pass mycket som faktiskt krävs av min dag för att jag ska kunna fungera i vardagen. Det faktum att jag har accepterat att jag aldrig kommer hitta ett quick fix för mitt mående är vad jag behövde komma över för att förstå att jag behöver lägga ner mycket av min tid på olika saker för att kunna må så bra som möjligt i min vardag. Detta har varit en nyckel till att jag börjat prioritera dessa ritualer högt. Att kunna vara stabil och balansera mina känslor är inget lätt jobb och det krävs effort. 

varför skriver jag om detta då? Jo för att jag upplever att många människor idag inte är beredda på att verkligen ta itu med sin psykiska ohälsa eller sjukdom. Jag upplever att det finns nån slags bild av att hoppas på en genväg eller helst hoppa över hela processen med ett tillfrisknande. tyvärr och tyvärr och åter tyvärr, existerar det ingen medelväg eller quickfix. Det som du behöver för att komma ut starkare på andra sidan av din problematik är att acceptera att det kommer kännas åt helvete att genomgå förändringen, det kanske kommer kännas som att du gör åt helvete fel och att din hjärna skriker åt dig att falla tillbaka i din destruktiva trygghet. Detta skriver jag inte för att skrämma någon utan för att jag tycker att det är viktigt för dig som kanske känner att du verkligen vill genomgå terapi att veta vad som kommer att krävas av dig. Då kan du på ett bättre sätt förbereda dig för att det kommer krävas enormt mycket av dig för att fullfölja det. Och inte få en shock då du börjar må sämre av att gå till din psykolog.

 

Desto längre du haft din problematik desto svårare och jävligare kommer det kännas att utsätta dig för det som plågar och skaver i dig. Jag har haft Tvångssyndrom (OCD) Sedan jag var ca 12 år och det var inte förens för ett år sedan jag fick den hjälp jag behövde , alltså när jag var 28 år. Behandlingen var det värsta jag genomgått i hela mitt liv men också det bästa. Därför vill jag också säga att hur jävligt det än må kännas så keep pushing forward. Att det känns hemskt och förjävligt är ett gott tecken för då vidgar du ditt space från din ohälsa eller din sjukdom. 

Jag har tre psykiska diagnoser och dessa är Adhd, OCD och Cyklotymi som är en mildare form av bipolär sjukdom typ 2. 

Adhd:n gör främst att jag har svårt att reglera min aktivitetsnivå och att jag har svårigheter med att planera,strukturera, komma ihåg viktiga saker, möten tex. Jag har otroligt svårt med tidsuppfattning och behöver kämpa oerhört mycket för att komma i tid till skolan. Att slutföra vardagliga saker så som att städa och diska är dagliga utmaningar för mig, jag är rastlös och kan inte behålla uppmärksamheten på samma sak mer än ca 15 minuter. I min hjärna pågår en konstant aktivitet och jag kan inte sortera bort störande ljud och blir otroligt trött om jag är på ställen där mycket händer runt omkring.

Min OCD påverkar mig på det viset att jag får många "tänk om-tankar" om potenciella saker och situationer som min hjärnas kreativa sida diktar upp och tolkar som hotfulla och med hög potenciell risk trots att de egentligen inte är farliga. Dessa tankar och känslor som är relaterade till mina katastrof tankar kan jag inte skaka av mig eller välja bort. De står utom min kontroll och det enda sättet att minska på obehaget är att göra så kallad Erp- exponering med responsprevention. Vilket innebär att man utsätter sig för att självvalt tänka på det som skrämmer en tills ångesten gradvis minskat i alla fall till hälften så stark som den var innan exponeringen.

 

Diagnosen Cyklotymi har jag nyligen fått och den hänger mycket ihop med min adhd. Det som är skilldnaden är att Cyklotymin gör så att jag får hypomana episoder då jag mår sjukt bra och inspiration och min kreativitet flödar. Jag vill bara skapa hela dagarna gå upp klockan 5 på morgonen för att sätta igång och måla, mitt självförtroende är på topp och jag älskar det. efter en sådan period blir jag depressiv och helt utmattad, ingen inspiration alls utan vill bara sova och ligga i sängen. under dessa perioder får jag nästan ingenting gjort. Som tur är har jag en medicin som hittills funkar bra och motverkar mina depressioner.

Så nog om det! Nu ska jag berätta vad jag gör för att balansera upp denna härliga kombo haha, att ibland skämta och få skratta åt det hjälper mig :) 

Varje dag när jag kliver upp äter jag en smoothiebowl som ni som följer mig på insta ofta ser, haha  :D Jag försöker boosta mig med härliga kombos med innehåll som spirulina, acaipulver, chiafrön, valnötter bär, banan och frukt som är bra för både kropp och knopp :D mat har ju stor betydelse speciellt för personer med Adhd och moodswings som cyklotymi för med sig. 

Efter det sätter jag på mig skor och rejält med kläder och går på min skogspromenad som tar cirka 45 minuter. Ibland lyssnar jag på en podd eller kurslitteratur och ibland försöker jag vara mindfull och öppen för vad som händer runt omkring, tex. lyssna på fåglarna. 

 

När jag kommit hem mediterar jag i ca en halvtimme och lyssnar på guidad meditation från en app som heter mindfullness. 

 

Efter det käkar jag lunch och sätter mig med skoljobb i ca 2 timmar. Ibland går jag ifrån och kokarkaffe och fixar lite fika. 

Efter skolarbete exponerar jag i 30 minuter för min OCD och ibland efter det gör jag en 10 minuters meditation efter det. Sen brukar jag göra något kreativt så som fota bilder till instagram och bloggen, göra visionboards eller rita och måla. 

När jag och min sambo ätit middag brukar vi yoga tillsammans minst tre dagar i veckan. 

Thats pretty much it!

Ni ser ju hur pass mycket tid jag lägger ner för att kunna bibehålla en god balans i mitt liv. Självklart är det ju bättre att bara göra något än inget alls och självklart har jag en enorm fördel eftersom jag just nu pluggar och har en hel del tid att utnyttja. Så min poäng med detta inlägg är inte att förespråka nån slags press inför att behöva lägga ner så här mycket tid på mentalträning. Nej jag vill bara visa ett skrap under ytan på hur mycket jobb det kan behövas för att verkligen kunna behålla sitt välmående och balans i livet!

Stor kram underbara ni!<3 så hörs vi snart igen<3