Hej mina fina vänner!

Hur har ni det?

 

Idag så mår jag som en typ sladdrig urblåst ballong (jag vet konstig jämförelse). Men jag känner mig deppig och liksom små irriterad och utan energi. 

 

Hela förra veckan var jag så himla glad och fylld av energi och liksom hade till och med så mycket över så jag kunde ge av mig själv till andra A LOT! 

 

Verkligen en attityd då av att "JAJAMEN, detta fixar jag, inga problem" men nu bläääää vill bara kura ihop mig på soffan. 

 

Det började igår med att jag kände av mitt tvångssyndrom starkare än jag gjort på kanske tre veckor. En ångest triggande tanke dök upp och jag befann mig i ältandets ekorrhjul. Gick hem, exponerade och mediterade som jag vet att jag ska då tvånget dyker upp och kände mig liksom stressad men typ likgiltig på samma gång. 

 

Sen först efter detta kom jag på att jag har ägglossning. Jag brukar känna det rätt tydligt då jag får ont i brösten och typ nästan lite mensvärk. Jag blev nyfiken och googlade fatiskt Ångest vid ägglossning och japps där fanns det en hel del kvinnor som vittnade om att de faktiskt får PMS under ägglossningsfasen i menscykeln. 

 

Så här står det på PMS-Förbundets hemsida 

"PMS är kopplat till de hormoner som frigörs under och runt ägglossning men exakt vad det beror på att vissa drabbas och vissa inte vet man inte säkert.  Men symtomen uppträder endast om kvinnan har haft ägglossning och de försvinner alltid när menstruationen kommer eller kort därefter. Därför har gulkroppshormon, som ökar kraftigt från ägglossningen fram till menstruationen, ringats in som viktigt i sammanhanget. När det bryts ned bildas olika restprodukter, som till exempel allopregnanolon – ett ämne som påverkar kvinnor i olika utsträckning.Enligt den nu rådande teorin kan allopregnanolon hos vissa individer påverka GABA-systemet, som är ett dämpande och lugnande system, så att det inte längre fungerar som det ska. Då upphör den lugnande effekten så att ångest, oro och aggressivitet kan ta över."

en kan alltså ha PMS enda från det att en haft ägglossning till att mensen kommer igång.

Jag tycker att detta är så otroligt viktigt att prata om då jag inklusive majoriteten (tror jag) av kvinnor liksom går runt och inbillar oss att vi ska må exakt lika dant hela tiden. För att det är norm. Alltså ursäkta men vi har liksom blivit stigmatiserade av att det i samhället ses som dåligt att ha humörförändringar fast att det verkligen är otroligt normalt och oundvikligt.

Jag kan bara tala för mig själv men jag märker att jag direkt börjar skuldbelägga mig själv för att jag inte mår bra eller känner mig glad. 

Hur känner du kring allt detta?? dela med dig i kommentarerna! 

Själv ska jag försöka embracea detta mående så gott det går och faktiskt inte skämmas för det eller försöka få det att försvinna. let it be liksom...

Och såklart steppar jag upp mit selfcare game.

om du vill ha mer av snack kring mentalhälsa gå in och följ mig på instagram!

@live_by_heart_lifestyle